Nu har jag precis vinkat av PJK som fräste iväg med sin nya ägare.
Känns lite sorgligt men bara att tacka för detta år och hoppas dom tar väl
hand om honom, vilket jag tror. :)

Vi har haft många fina stunder och vi har många roliga minnen tillsammans, haha!
Bl a när soppafiltret var igensatt och han studsade fram! Då förlängde jag livet många
år genom att gaarva så mycket. Det roligaste var att låta nån kompis köra, Lindis och Nille var utsatta några gånger så kunde jag själv sitta brevid och skratta ihjäl mig medans dom fick skämmas.
Folk trodde ju att man inte kunde köra bil. Skratta lika mycket jämt när Räkan hoppa iväg efter skiftbytet.

Eller dendär vinternatten när jag gled av vägen på Anna Lind's grusväg. Haha!
Lilla PJK hade inte en chans och vi satt där vi satt i diket/snödrivan.
Klockan var halv 5 på morgonen och man ville bara heeeem och sova!!
Anna fick komma ner med deras bil och vi kämpa med att dra loss PJK. Hahah, det var kul nu i efterhand, inte lika kul medans vi höll på....

Och han har vart jätteduktig, jämt startat på första försöket oavsett hur kallt det vart eller hur länge han stått. En bil att lita på var han, min lille maserati. ♥

Så TACK för denhär tiden då, och lycka till i framtiden göbben! ;)