Aw, blir nästan lite rörd såhär på tisdagkvällen när jag av en slump kom på att jag skulle
logga in här och kolla läget, och ser att trots att jag inte uppdaterat på tusen månader är ni
fortfarande några stycken som kikar in här dagligen. Gulligt av er, då måste ni ju sakna mig
lite med andra ord...?! ;)

Ojoj, det har hänt så sjukt jävla mycket sen sist. Både gott och ont.
Såhär upp och ner har inte mitt liv varit någonsin, men jag hoppas innerligt att det

går åt rätt håll och börjar reda upp sig nu. Dock har jag lärt mig att inte våga hoppas på för mycket,
för just när något elände har blivit bra så har nästa smäll kommit..
Näe, nu blev det kanske lite väl negativt här på en gång, men det känns faktiskt skönt att få skriva av sig lite.
När livet vänds på ända så lär man sig faktiskt se saker annorlunda, och trots att man känner
så mycket smärta inombords vissa stunder, så uppskattar man allt bra tusen gånger mer också.

Ibland är världen så orättvis, och man ställer sig frågan hela tiden; varför i hela friden det alltid
ska regna mest på dom som verkligen förtjänar solskenet? Varför?
Men tyvärr kan man inte påverka allt som sker omkring en, utan det är bara att be och hoppas
att nu, nu får det faktiskt vara nog. Nu får allt vända och bli bra!

 

Nuförtiden vet jag iallafall vad som är viktigt för mig, och sålänge min familj
och mina nära och kära mår bra så är jag nöjd.
Folk sitter på facebook och klagar över förkylningar, ungar som har vattenkoppor,
vädret osv osv, som om deras liv vore såå hemska, men såna skitsaker kan jag inte se problem i längre,
som sagt, så länge min familj mår bra och finns kvar här hos mig så finns det typ inget annat som jag begär.
Då får vädret vara hur det vill,
och så länge ingen dör av förkylningen så är det väl inget å ens klaga över! Come on.

Livet är skört och vi måste ta tillvara på varje dag och se det fina i den.
Man vet aldrig vad som väntar bakom nästa krök.