Just det
- Never be afraid to try something new.
Remember, amateurs built the ark.
Professionals built the Titanic.
- I'm always doing that which I cannot do,
in order that I may learn how to do it.
Jag tycker en av dom bästa känslorna är när man gjort något man inte trodde man skulle klara av.
Jag tänker som så att, allt går på något sätt. Bara man använder huvudet och tänker till.
Om man är lite nervös innan så tänker jag alltid att; Fan va stolt jag ska vara över mig själv om jag
klarar detta nu, då är jag grym. Haha! Och det går alltid bra, och känslan efteråt är så härlig!
Man höjer självförtroendet väldigt mycket. Man vill ju inte bara göra sådant som känns tryggt och man kan,
hur ska man då komma vidare och lära sig nå nytt, och framförallt, bli mer erfaren? ;)
Jag älskar utmaningar!
den tankeställaren kom pa tvären... du är sa liten jag menar ung, och tänker sa? första gangen dom slängde ut mig i världen, främmande länder, nya sprak, tokiga regler... sa tänkte jag bara "f@n, det här gar aldrig bra". du snackar om känslan när du klarat av nagot tokigt, du säger att du tycker om utmaningar, självförtroende och sa... allting är sa annorlunda om man har ett val. att välja sina utmaningar, att välja vilka nya stigar man gar, att fa självförtroende för att du vet att du gjorde nagot rätt och sa. om man inte vet var den nästa smällen kommer ifran, vem som vill ta din plats, eller vilka vänner som sagar pa din kvist bakom ryggen, om du aldrig har tid att tänka först, och inte far reda pa om allt det där du gjorde var redigt, da spelar (tillatet) lyxiga känslor plötsligt ingen roll mera. man tänker och handlar. och drömmer. hemligt. jag ville stanna hemma (i sverige...), jag tyckte om vädret, naturen, friheten, de langa mörka vintrarna, den underbara sommaren med ljusa nätter, fiska, sjöarna, havet (västkustkille här) batliv, skruva pa motorer (skruva pa moppen, skruva pa utombordaren, skruva pa vattor, de blev väl en o anna vtolva men dom maste jag aldrig skruva i), "om du inte passar dig blirre pa käften" (jag menar, man far väl passa sig eller? eller sla tillbaka...) och mycket annat. men allt det där, finns bara i sverige, jag fick ge mig allt möjligt, utom det där. strula med fruntimmer kan man tydligen pa hela klotet, sa det verkar liksom inte va nan poäng - det kan man se saväl som ankare eller fotboja... men jag hittade tillbaka till sverige igen - ensam. nagra ar senare störtade jag mig ut i världen igen, men den gangen av egen vilja och egen kraft. angest och rädsla minns jag kanske fran tonaren, och självförtroende är inget jag sysslar med. jag hade väl en kaltstart i livet, men man kan ju ändra pa allt, och allting ändrar sig - med eller utan dig. sa ibland när vi satt ihop med "vapenbröder" och snacka sk*t, sa fick man förtalt hur andra umgicks med sina öden. svälj eller drunkna (om du sväljer allt vatten, sa har du inget att drunkna i) sa en till mig. fatta meningen en gang... klart, man kan aldrig dricka sjön. men det implicerar att man maste bli starkare än ödet. även om man aldrig blir det.