In the midnight hour she cried more more more
Konstigt detdär! ;)
Satt och funderade idag när jag tippat sista lasset och var på väg hemåt, vilken jäkla tur jag har och vad lyckligt lottad jag är egentligen. Bara det att ha ett jobb man verkligen älskar, och dessutom få turen att få köra en så fin lastbil!
Sen ha så roliga arbetskamrater på köpet också, kan ju verkligen inte bli bättre.
Haha, igår vart det nästan lite pinsamt dock.. Jag har ju sagt att jag brukar tala med lastbin, som han vore en liten hund eller nå, och som vanligt när jag låste och skulle lämna honom sa jag typ;
"Tack för idag bebis! Godnatt, sov gott, vi ses imöre!" Sen när jag började gå mot min bil stod en kollega och höll på å låsa sin cykel bara några meter ifrån mig. Och han är typ ny så jag känner han inte alls. Haha, dom andra vet att jag fjantar mig sådär men han lär ju tro att jag är helt dum i huvudet! ;) Hahahah.. Men men, sån är jag! Jag pratar med min lastbil. Heheh.
Ja det du skriver i början brukar jag också tänka.
Också när man ser/hör om folk (särskilt yngre) som inte ens kan hitta ett jobb på mcdonalds, eller folk som hatar jobbet dom har... medan man själv känner som att man "aldrig jobbat en dag i sitt liv" eftersom jobbet är minst lika kul som att vara ledig.
Så ja, det är nåt att tänka på och inte glömma bort!
Haha kul historia om avskedet till lastbilen. Det har nog faktiskt hänt att man själv sagt hejdå till bilen sista dagen före semestern eller liknande, men som tur är hörde nog ingen mig ;)
Well din nya kollega kommer nog vara extra rädd om din bil om han är i närheten av den, efter att ha hört dig kalla den din bebis lol.
lägg av att kalla abäket bebis. den kanske far mindervärdighetskomplex... ha. ha.