Framtidsplaner

Jag sitter och drömmer mig bort på hemnet.
När jag blir "stor" ska jag bo i en fin villa ute på landet.
Gärna med ett tillhörande stall där jag kan ha ett par fina hästar,
någon lada där jag kan ha en get och en minigris kanske.. Hihi.
Ska även ha en hund, och det är givet att det ska vara en jämte.
Pappa får jaga med honom på hösten så får han vara min sällskapshund resten av året.

Jag vill att min gård ska ligga avsides med lite skog och ängar och helst någon sjö runt i kring mig.
Dock vill jag att det ska finnas någon mer gård eller några hus i närheten så man inte är helt ensam.

Så vill jag såklart ha träffat min livs kärlek tills dess, så jag har någon att dricka mitt morgonkaffe med ute på våran
sjuukt fina altan medans solen går upp över sjön som ligger spegelblank nedanför huset. Eller nej föresten, en stor fin hage ligger mellan huset och sjön så där går hästarna och betar i morgonsolen..

Detta hus "Spoven" från www.fiskarhedenvillan.se skulle jag gärna kunna bygga upp på något naturskönt
ställe. Förstå vad kul att få designa det helt som man vill inuti sen.



Kan man bygga ett matchande stall och utehus sen.
Vitt trästaket ska jag ha runt hagarna, inga fula elstängsel här inte.

Bor ni i villa, på en gård eller i lägenhet?
Trivs ni eller har ni också en bild i huvudet på hur ni egentligen vill bo?
:)

fel färg pa huset.



drömmer inte varenda svensk samma dröm? det maste vara en clichee, för det överensstämmer etthundra procent (ok, 99%, huset har fel färg) med min dröm, som jag försöker sla ur huvudet. vägen dit, till drömmen tycker jag ocksa reko, fast du och ditt livs kärlek far väl klämma till lite även om hus och lägenheter kostar en brakdel av dito här nere. 160 kvadrat plus garage o.d. kostar femtontusen kronor i manaden, närvarande marknadsvärde 14 miljoner kronor och inget drömläge precis... i sverige är det sa mycket lättare. men. det är ett jädrans (egentligen onödigt) springande i ett sant hus. jag glömde lappen i köket som jag behövde i studion, sa spring tillbaka, sladda om hörnen (man har ju inte tofflor med grepp pa när man har halt parkett hemma), dörrkarmarna avgripna (nanstans maste man ju halla i sig), sen ringer det och medan samtalet la jag bort en manick jag hade i handen sa jag fick leta en halvtimme efterat. sen ropa nan o det blev snack, ga pa toa, leta nycklar til en biliäfel för man maste köra ett ärende osv... det blir kilometer, nej flera MIL springande om dagen. i huset. och blamärken. om man springer minst 55 ganger upp o ner i trappan sa smäller man skenbenen minst varannan dag, sa när man duschar i klubben fragar dom om man vart i slagsmal, för blamärken har man typ överallt, av dörrkarmar och... mycket annat. men var hon lycklig, sa var jag väl det med.



sen har man ju plats, och sammlar pa sig ändlöst med saker, det verkar ju allt inte sa farligt, men, när man sen maste dela upp det... vad är vems och vem köpte vad med vems pengar. o smaglinen blir galna när dom för varje gang känner hatet koka lite mera, vid de här disskussionerna. sa smaningom börjar det bara kvitta nan gang, och man börjar slänga saker man inte behöver, eller den andra inte vill behalla, och egentligen behöver man ingenting, sa man slänger nästan allt. och pinas av minnena när man köpte allt, lysande ögon glada ansikten, jättekär kärring - vem hade tänkt att livet tar sana ryck. alltid samma lira, kärringa far huset, gubben bilarna och mcn. mitt livs kärlek...



jo, jag trivs äntligen. jag bor som jag vill (nu), är härligt att stänga dörren bakom mig och ingen gapar loss pa mig. jag har inte vart single sen skolan menar jag... det är skönt att inte maste tvätta gardiner var fjärde lördag, och inte höra dammsugaren varenda iäfla gang man kommer hem (f@n va hon va flitig, jo, jag märkte det), för man kan ju inte dammsuga när gubbiäfeln är pa uppdrag, nä, da hade hon väl inte tid med det... det är liksom inte det gula av ägget at vara värdsdjuret för blodsugare. bl.a.



jo, jag trivs. att inte maste förverkliga nagon annans drömmar mera. förgäves. att det inte är nagot fel pa mina drömmar (om jag nu har nagra, da), att fa flytta till vilket land som helst, oavsett sprak, för jag har ju inga svammelproblem. jag kan till o med ligga pa bädden o svamla i främmande bloggar pa vilket sprak jag vill om nätterna. förresten, sa smaningom maste jag sova, ska upp ommmm 4-5 timmar...



ibland drömmer jag om vita trästaket, när jag inte har mardrömmar precis. det är inte kul att sova. och böljande slätter och smasjöar, en veranda som man kan se ut över det hela, en pavillion emellan och precis som Jonna, dricka kaffet salänge det är hett. men mitt livs kärlek tror jag inte längre pa, för ofta har det slutat med dolken i hjärtat. jag hoppas att det inte händer dig, Jonna. man vet aldrig hur människor utvecklar sig, vilka värdeföreställningar dom hyser i all hemlighet. det är skönt att veta att det finns nagon som du, att man kanske inte lag helt fel, att finna föreställningar likt mina och nagon som lever samma drömmar som jag hade levt.



inrednigen av din mor i dina förädrars hus, minns jag, otroligt, är det den svenska drömmen?



jag har kanske tva drömmar kvar, plata vilda mustangs i arizona och plata atacama efter regn... plata skuleskogen och björnlandet? och köra mitt drömjobb i sverige? det lär bli fler drömmar framöver tror jag. men framtidsplaner har jag inga längre, jag lever varje dag som den sista. när jag är färdig... med det här, drar jag vart jag vill.



färgen är kanske inte helt fel - skärmen pa denna datorn är inte kalibrerad. hur som helst. drömhus ska vara faluröda. och byggas precis där man vill leva. och dö.



:)

Ja det var nice det där huset! Inte för att man är nån expert på hästhagar... men håller verkligen med om det där med att vitt staket runt hagarna är fint. Vitt staket jämfört med elstängsel är som att jämföra plåtfälgar och 18-tummare på en bil ;)



Själv bor man i en lägenhet nu och trivs väl för tillfället, men känner mig knappast som en stadsmänniska.

Lägenhet är bra till att spara ihop lite pengar, så man kan ta sig dit man vill sen. Nog vill man ha ett hus, och helst lite för sig själv och inte i ett trångt villaområde där man får trängas med andra nästan som i ett hyreshus med trädgård.